Långsand på Hangö var långsam. På alla sätt och vis. Inge vidare, men väldans vackra trähus från sekelskiftet runt omkring. Och så satte jag min Beachshoeprint på den här grejen. Finns ingen som helst tanke bakom denna handling

Kitestranden Tulliniemi på Hangö är. Så oskön att Strandvandra på barfota att hälften vore nog. Surfarna blängde med idiotblick på Beachwalker när han trampade runt på vassa stenar i djupsand. Som tur var satte reglementet stopp på vandringen till slut

Det finns sådana här grejer i finska träd. Vad är detta för påhitt?

I Finland hittar man saker som är som de är. Gamla tågvagnar mitt i en skog. Med ett sjömärke emellan dem. Vad är detta för påhitt?

På Hangö fick man inte göra olika grejer. Det verkar dock som om några finska pojkar försökt…

Finska familjen på väg till Lappvikstrand

Lappvikstrand. Tom. Sånär på. Alltid en industriskorsten nära dig som övervakar de finska sandstränderna

Grace tar mig hem. Finnarna som varit helt omöjliga att få kontakt med under hela resan. Vinker plötsligen välvilligt från kajen. När jag åker hem…

Beachwalker 2013 närmar sig sitt slut. Jag är helt slut. Så fylld av intryck att hälften vore nog. Vilken resa! Kan jag säga med kraft bakom orden

Bilkamraten. Audi S5 Cab. Inväntar avslut och vill av först av de andra kamraterna i kabyssen. Otvättad efter gissningsvis 500-600 mil på otillgängliga vägar så är hon om möjligt ännu skönare

Och här startade det hela på för 20 dagar sedan. Det blev precis som jag tänkt mig. Och precis som jag inte tänkt mig. Nu. Ska jag fundera och se vad det här och Beachwalker ska ta vägen. 2014 tar jag nytt avstamp precis här. Med samma keps och samma jacka. En fårtacka för er uppmärksamhet…

Sandstrandsprover från alla betrampade stränder längs den Svenska Norrlandskusten. Påminner lite om Dexters blodprovssamling från sina mordoffer…

Trofésamlingen på plats i Arjeplog inför avresan mot den norska kusten. Jag gissar på ungefär 15 burkar till annan jag är hemma igen den här etappen.

Vindrutetorkarna verkar rensa vägen från ren…

Helt sikker, Norge it is. Beachwalker är nu månne en liten, liten, liten global företeelse…

Tunnlarna är lite otäcksamma till en början. Smala, dåligt belysta. Men efter ett tag grottar man inte ned sig i det och känner sig lite välkommen in i det dunkla.

Broarna är smäckrare, nästan lite mänskligare på något sätt här i Norge. Speciellt när de känns lite sådär på sniskan.

Rica Hotel. Narviks högsta byggnad. Snyggt. Juniorservice. Gillar den bakgrundsljuset i fotot.

Rica Hotel Narvik. Panorama. Fler fönster finnes utanför bild. Lofoten på bild. Strax på riktigt.

Stiftsgården Skellefteå. Stillheten och godheten råder. Alla är oerhört vänliga. Jag får rum fast det är stängt. Jag får mat fast restaurangen är stängd. Inget gör mig gladare än ren vänlighet.

Bosse på Sportcity är snäll och ger mig finemangpris på utochgåbyxor.

Byske. Camping. Passar inte min smak.

Pite Havsbad. Oj oj oj. Måste upplevas. Gå gott och ont.

Pite Havsbad. Sandkvalitén varierar kraftigt. På gott och ont igen…

Pite Havsbad. På gott och ont. Utsikten från balkongen är bedårande över havet och öarna. Sedan tittar jag nedåt. På gott och ont igen och igen…

Sörfjärden

Inte en kotte att gå på vore finemang för Beachwalker…

Salusand säljer inte grus…

Storsand var inte helt sandt…

Stiftsgården i Skellefteå var en riktig lyckträff…

Frukost hos Frostefar i typ Gävle

Rullsand

Badrum (bad uttalas som engelskans bad, dålig) Rullsand Camping

Första sandprovet klart!

Detaljerad färdplan

Hölicks Havsresort. Paketering när den ljuger på ett sätt som inte är finemang…

Lillstranden Hölickskär

Hölicks Naturreservat

Det okända Hölick

Hotellstuga Hölick