”The roofless Beachwalker”
Idén grundar sig i något så uttjatat som livsnjutande. Och något så inte uttjatat som L å n g s i k t i g h e t . Att engagerat köra längs slingrande kuststräckor utan tak. Att gå längs vidsträckta sandstränder med fotsulan direkt mot sandkornen. Att känna in stranden. Att inte hetsa, detaljplanera och hårdprestera som jag gör så ofta annars. Utan sakta lunka på, år efter år, strand efter strand. Eftersom jag också heter Strand i efternamn så är det självklart att jag så småningom blir den person som gått på flest sandstränder i Europa.
Den helt oigenomtänka planen lyder som följer.
Jag ska köra bil från den norra gränsen mellan Norge och Ryssland ända ned till gränsen mellan Grekland och Turkiet. Längs, eller nära kusterna, gärna med taket nedfällt. Och gå, gärna barfota, på alla sandstränder jag kan hitta som är längre än 2 kilometer i Norden och 5 kilometer på den europeiska kontinenten. I årliga etapper. Utan att veta så tror jag att det kommer att ta minst 15 år. Sommaren 2013 och 2014 kommer jag att ha avverkat Sverige, Norge och Finland, se resplan. .
Ett äventyr som inte bygger bara på prestation och kortsiktig bekräftelse, med minimalt planerande och googlande. Kanske också en del långsamhet, något som vi alla behöver mer av tror jag. Kanske blir det också en bok. En bok med bilder och text. Om, och av, Strand. Det får bli som det blir. Det får ta tid. Jag har behov av.
L å n g s i k t i g h e t och L å n g s a m h e t.