Om några timmar börjar självaste Strandvandringen. Eftersom jag har bestämt att det är förbjudet att börja detaljplanera tidigare än 1 dygn i förväg så blir det väldans stressamt dagen innan avresan. Börjar med att lämna in bilkamraten hos rekondgossarna på Car Wash som gör den väldans finemang. Åker över till sambandscentralen som består av herr Leijon och herr Weiderstål på AN D som skall hjälpa mig att förstå tekniken. Två kameror som ska förstås av någon som förstår stränder bättre än ”otäcknikaliteter”. De skrattar lite fint när jag försöker ta kort utan batteri. Sedan utan minneskort. Får kort-slutning på fel sätt.
Men tekniken är inte det stora problemet. Det är faktiskt stränderna. Jag får sitta halva dagen och ringa alla turistbyråer från Stockholm och uppåt och fråga om lite längre sandstränder. Det finns verkligen inga relevanta förteckningar på nätet. Alls. Inser snabbt också att det finns för få sandstränder i Sverige som är längre än 2 km. Så jag sänker kravet ned till 1 km i Sverige, Norge och Finland. Det blir intressanta samtal. Alla jag pratar med är kvinnor och de är snälla. Men. Det tror att herr Beachwalker är ungefär. Galen. De tror att jag skämtar först. Och sedan.
Men efteråt kommer det lite bra mejl och jag mappar in de Beachwalkervärdiga stränderna på en stor skärm på Google Maps. Försöker säkerställa längd och sandolikheten att det är en sandstrand så gott det går.
Den första verkar ligga ungefär i närheten av Gävle och heter Rullsand och kanske lite Brännsand. Det blir första anhalten. Men först yoga hemma i Gamla Stan, grötfrukost på Nytorget 6 och sedan möte i sambandscentralen/beachcamp hos glasögongossarna på AN D.
Just det. Jag instashoppade också. Handlingslistan som jag fixade på 4 timmar såg ut ungefär så här. + färgkritor som jag tjuvköpt i förväg. Beachwalkerfinfluga tog jag med hemifrån som jag fått av mina kamratliga arbetskamrater…
Nu ser jag ljuset i tunneln. Fast satan vad det regnar just nu…
